Nu har jag tillsist tagit mig tid att sätta mig och försöka skriva någonting här...
Så många gånger har jag legat i sängen en sen natt/morgon och tänkt att " fan, jag vet vad jag ska skriva" Tyvärr har det aldrig blivit av. Det enda jag tänker nu är " Så många gånger har man hört dom säga det, att det är det lilla som spelar roll"
Det är en line från en av mina och Jonatans tidiga gymnasiefilmer där Tomas Staaf och Lea fick göra "Speakers".
Gymnasiet va en bra tid, tänker man kanske nu när man har förträngt allt det tråkiga.
Livet är inte alltid så jävla ballt, eller hur Pär :)

Krossade hjärtan och krossade drömmar, slut på pengar och brist på ork att göra något åt det hela.
Egentligen skulle jag behöva sova lite istället för att sitta här. Hade tänkt att ladda upp lite bilder men det får bli nästa gång, nu orkar jag het enkelt inte.
Min och Jonatans "videoblogg" har tyvärr stannat av pga att en viss Erik fick en liten armspasm, ny kamera kommer förhoppningsvis nästa vecka.
Jag va precis på arbetsförmedlingen och fick reda på att jag egentligen skulle varit där igår, det kändes kul.
Det finns egentligen massor att skriva men eftersom jag är en sådan person som varken kan ta ansvar för mina ord eller handlingar så skippar jag det denna gång. En ny blogg "hemlig"
blogg kanske borde startas upp, vem vet. Ideström vet ju en del om sånt, jag ska nog fråga honom hur man lyckas inom bloggvärlden.
Egentligen kanske man inte borde blogga alls...
Nu ska jag nog sova och försöka sluta lyssna på låten som jag lyssnat på konstant i snart 2 dagar.
Third Eye Blind – Jumper [Radio Edit]

Peace out

Jag kommer strax tillbaka...