En film helt enkelt

När jag vaknade imorse så ville jag bara försvinna, hann inte äta min frukost som jag förberett och bråttom till tunnelbanan.
Jag hatar morgonen i stockholm, det blir bättre sen.
Och det blev faktiskt bättre.
När jag är på jobbet så glömmer jag allt annat.
På vägen hem längtade jag efter att få dricka en folköl som avslut på dagen men så blev det inte.
Jag satte på mina uppradade skärmar och började se på "Doom"
Efter ett tag insåg jag att jag hellre ville se "Garden State" som jag fört över till datorn förgående natt.
Jag har sett den massvis med gånger men den passade sig nu och den är helt fantastisk.
Helt klart topp 10, kanske topp 5.
Den är helt enkelt sådär bra som man önskar att en helt fantastisk film ska vara.
Nu när jag ser den kan jag inte tänka på något annat än att hur bra den är, hur fantastiskt allt är.
Från dialog till soundtrack.

Varför väljer man inte att göra det man mår bäst av? Jag tänker göra det nu men det är svårt.
Jag måste stanna här uppe ett litet tag, egentligen vill jag bara stanna där nere, stanna där förevigt.
Jag plågar mig själv nu, jag tänker på det för mycket och hoppas.
Jag önskar situationen va lite enklare, att jag bara kunde sticka utan större konsekvenser.

Andrew Largeman: Fuck, this hurts so much.
Sam: I know it hurts. That's life. If nothing else, It's life. It’s real, and sometimes it fuckin’ hurts, but it's sort of all we have.

http://www.youtube.com/watch?v=u82n0e1mgmQ

Nu går jag och lägger mig.

Peace out