Railway to hell

Jag sitter på tåget mot Stockholm nu. Doften av ren luft och nyklippta gräs mattor är snart ett minne blott. Jag längtar tills nästa gång jag åker tillbaka. Det känns som att Stockholm är priset jag får betala för min tillfälliga lycka. Irritation och sorg gör denna dagen mindre rolig. Faktumet att jag behöver åka förbi växjö och Alvesta gör allt ännu mindre roligt. En dag som denna gör dessutom att " Lea situationen" blir extra påtaglig. Jag raderade alla swebus biljetter från min mail idag, alla utom en. Jag sparade minnet av min sista resa till gamleby. 2 veckor i Stockholm nu, 2 fruktansvärda veckor. Förhoppningsvis blir det en liten tur till Norrtälje. Jag ska ringa försöka ringa Erik också, imorgon då jag är ledig. Sitter här och andas in doften av Lessebo och undrar hur Lea har det, hon som är så lycklig nu. Lea som aldrig mått bättre. Men det är ju inte så konstigt, hon hittade ju en bättre människa än mig, någon annan att pussa på som Dan hade sagt.
Kul för henne.
I morgon är det ivvi's bal, jag skulle varit där men jag blev utbytt. Vi skulle försöka åka till Kroatien och Frankrike men jag blev utbytt. Vi skulle leva och älska varandra, jag blev utbytt. Nu står jag inte ens ut med att se en bild på henne. Jag minns min och Leas bal.
Jag borde nog försöka glömma den också. Tiden läker alla sår och tränger bort alla minnen.
Det blir nog tvunget att bli Mc Donalds idag, jag har en liten stund innan jobbet. Death Cab For Cutie spelas, snart ser jag krösatågen.
Stockholm here i come.

Peace out

[Posted with iBlogger from my iPhone]