Guvå kom och gjorde ensamheten lite mindre påtaglig i fredags kväll.
Efter diskussioner om allt möjligt blev det tillslut ljust och vi gick och la oss.
Ett kort blogginlägg hann jag med och sen försvann jag också.
I lördags försökte jag mest ta mig samman för att sen komma till jobbet.
Go natt sagor och luftmadrasser blev det.
Jag vaknade idag strax före sju. En dröm som plågade mig hela morgonen skrev jag tillslut ner men känner inte att jag ska lägga upp den här än.
På något vis tror jag att jag måste acceptera att jag saknar Lea. Jag har försökt att utnyttnja hatet jag har emot henne för att glömma saknaden men det funkar inte alltid. Trots att jag hatar henne för allt hon gjort och trots att jag skriver och berättar hur mycket jag hatar henne... så saknar jag henne så jävla mycket.
Jag tänker på henne varje dag, varje minut kanske till och med nästan varje sekund. Jag försöker glömma men jag kan inte.
Det är som att jag har en film om allt vi gjort tillsammans, som spelas på repeat i huvudet på mig.
Det är obeskrivligt jävla jobbigt.
Man kan säga att jag har svårt att avgöra vilka känslor som är på riktigt och inte. Jag vet inte riktigt vad jag känner, jag tror jag känner allt på samma gång.
Jag hatar henne och älskar henne på samma gång. Vissa dagar står jag inte ut. Hon har varit så fruktansvärt elak men jag älskar henne för mycket.
Jag undrar vart på den där kurvan jag är nu? Det känns som att jag börjar närma mig "Depression" Kanske är jag mitt i den..
Tråkigt, jag trodde jag va förbi det. Allt känndes så bra när jag va i Emmaboda.
I Emmaboda känns ALLT bättre.
"Gilla läget" brukar man säga och jag försöker, jag försöker verkligen jätte mycket.
Jag ska jobba inatt igen, sen är jag ledig i 4 dagar.
Jag försår att några av er kanske är förvirrade över att jag pendlar mellan hat och kärlek till Lea och jag är förvirrad själv, det blir nog bättre.
Tills dess får ni försöka stå ut...och jag också.
Ska försöka svara till Lisa idag också. Så ifall du läser dettta så...det kommer ett svar snart. Förlåt.
Sen ringa Erik och Mamma. Först sova.
Ps. Lea du är skyldig mig 3000kr
Och ni som kommenterar, ni får gärna kommentera i det senaste inlägget trots att det gäller ett gammalt.
Blogspot suger, vilket gör att jag måste bläddra igenom alla inlägg hela tiden för att se nya kommentarer i gamla inlägg.
Peace out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag blir inte förvirrad... Den här berg- och dalbanan är okej och väntad.
SvaraRaderaI Emmaboda går allt i slow motion. Allt går så sakta så berg-ochdalbanan funkar inte. Ses snart!